Olivia Rönnqvist

anteckningar från en magiskt resa
Bara sådär blir jag medbjuden till stranden där vi badar en sommarkväll i januari. Vi skrattar tillsammans och tittar på solnedgången. Ingen vet något om någon men vi alla blir vänner på en sekund. Medans solen går ner spelar de på sina gitarrer och vår grupp på fem bildas till tjugofem. Jag måste nypa mig i armen för att inse att detta är mitt liv och att jag för första gången på länge faktiskt lever. Paihia 8/1/19
 
 
Nya Zeeland började på ett hög. Jag reste själv, men aldrig ensam. Efter första dagen av Kiwi Experience insåg jag att tiden som skulle spenderas i landet var alldeles för kort. Jag lysnade på magkänslan och stannade en extra natt i Paihia. Dag två åkte jag på en dagsutflykt upp till Cape Reinga, den norraste delen av NZ. Där på stranden gick jag ensam med min kamera runt halsen, plötsligt startar en kille en konversation med mig och jag minns hur jag kände igen hans röst från bussen. Snabbt inpå var vi tvugna att stelt avsluta vårt samtal för att åka vidare. Nästa tio minuters stopp kom samma kille upp och frågar mig om mina tatueringar. Samtidigt hade jag äntligen hittat wifi för att svara på mammas medelande så jag stressat och destraherat försöker ha två konversationer samtidigt vilket tyvärr inte gick så bra. Jag bad om ursäkt men jag kännde mig verkligen arrogant! När vi kommit tillbaka till vårt boende hade jag världens sug att bada i havet efter en hel dag på en buss. Tyvärr kännde sig inte min kompis Chris lika sugen och jag hade ingen lust att gå själv. Då dyker samma kille upp från stranden och frågar om det är en svensk tjej i vårt rum, han har då gått runt och knackat på alla hostel rum för att hitta mig och fråga om jag vill med och bada.
 
Vi badar i solnedgången tillsammans med hans vänner. Sen tar det fram sina gitarrer och jag är helt i avund hur bra de spela och sjöng. När det börjat skymma har mer och mer människor anslutit sig till vår ring som blir större och större, vi dricker billig öl och skrattar under stjärnorna. Han tittar på mig och jag tittar på honom. Vi går undan en stund och pratar om allt och lite till, sen kysser han mig.
 
 
Sittandes på ett hostelgolv, ny stad varje dag, men vänner jag kännt i mindre än en vecka. Jag är så långt borta från vad jag kallar "hem", men jag har aldrig kännt mig så här hemma i hela mitt liv. Taupo 14/1/19